NU FUNGERAR FILMEN

Victoriasjön är världens näst största sötvattensjö och gränser till Tanzania, Uganda och Kenya. Sjön är en livsviktig resurs och näring för människorna som bor i närheten och då framförallt genom fisket. Tyvärr så finns det många problem i områdena kring och i Victoriasjön och det är ett extremt exempel på hur hållbar utveckling håller samman ur både ett miljöperspektiv samt ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv.

Överfiskningen
Det fiskas väldigt hårt i sjön, 500 ton fisk fiskas dagligen upp. Problemet är att föryngringen inte håller samma takt som fisket. Mycket småfisk tas upp på grund av att maskorna i fiskenäten är för små vilket leder till att föryngringen avstannar.

Här säljer en kvinna småfisk, som bla används som hönsmat.

Nilabborren
Under 50-talet kom några smarta män (västerlänningar såklart) på att man skulle plantera in en ny rovfisk, Nilabborren, i sjön så att de kunde få bort det man kallade för ”skräpfisk”. Problemet med Nilabborren var att den INTE var dresserad till att bara äta upp ”skräpfisk” utan åt i praktiskt taget upp allt som den såg. Samt att den ”skräpfisken” som försvann visade sig vara väldigt viktigt för ekosystemet i sjön. Fiskar som tidigare åt alger försvann vilket medförde att algerna växte fritt vilket i sin tur har påverkat syrenivån i sjön. Många fiskarter som tidigare var unika för Victoriasjön är nu utdöda och den tänkta ”hjälten” Nilabborren som snart utrotat alla arter har nu även börjat utrota sig själv genom att äta upp sin mindre fränder.

Övergödningen
Övergödningen i Victoriasjön tär på hennes resurser. De länder som ligger runtomkring är alla starkt beroende av jordbruk. För att få lite fart på grödorna så använder de givetvis konstgödsel, det gödsel som inte tas upp av jorden hamnar till slut i Victoriasjön. En art som gillar övergödningen är Vattenhyacinten, en växt som importerades till Afrika under slutet av 1800-talet och är alltså inte en naturlig del av ekosystemet. Vattenhyacinten växer okontrollerat i Victoriasjön och har försvårat fisket samt medfört att flera hamnar har fått stänga eftersom det är omöjligt att ta sig in dit med båt, vilket hämnar den lokala handeln och utvecklingen. Vattenhyacinterna är även ett perfekt hem för malariamyggan som föredrar att lägga sina ägg där, konsekvenserna av det kan ni nog föreställa er.

Svält
Om det bara kunde vara ekosystemet som håller på att fucka ur totalt!
Den största delen av de 500 ton fisk som dagligen tas upp ur Victoriasjön skickas till kringliggande fabriker. Där fileas fisken, paketeras och fryses ned, för att sedan transporteras med flygplan till Europa. Fiskrenset säljs till bybor som torkar den och använder det som föda. Varje dag så äter 2 miljoner européer fisk från Victoriasjön samtidigt som barn kring sjön lider av proteinbrist.

Fiskrens som torkas för att sedan användas som föda.

HIV/AIDS
Den fisk som inte fiskfabrikerna lägger beslag på säljs till kvinnor kring fiskelägret som sedan säljer fisken vidare på marknaden i byn. Tyvärr har inte kvinnorna som köper fisken alltid råd att betala för fisken utan får istället betala med sina kroppar till fiskarna. Många fiskare får därav HIV och smittar sen sina fruar och blivande barn. Sen om mannen eventuellt dör av AIDS har kvinnan inte så många mer val än att prostituera sig för att ha råd med mat, och smittan sprids vidare i en lång ond cirkel.

Alla dessa problem hänger samman och visar på hur viktigt det är med en hållbar utveckling. Problemen i området kring Victoriasjön beror på dåliga beslut tagna av européer, européers girighet, fattigdomen i Afrika samt ett system som lider brist av moral. Vi västerlänningar är alla skyldiga, vare sig vi vill eller inte. Så länge vi köper fisk från Victoriasjön, så länge EU´s jordbrukspolitik konkurrerar ut bönderna i Afrika och så länge vi tror att 100 kronor i rädda-barnen-bössan kommer att förändra världen så kommer människor att lida här.

(Givetvis är 100 kr i bössan bättre än ingenting, men för att lösa problemen här nere krävs det mer än bistånd, det krävs en politisk vilja samt politiska beslut.)

// Fredric

Videodagbok del 2

Videodagbok del 3

Idag var vi dock in till Nyahururu för att handla på oss lite proviant. Som vanligt var minibussen överfull. Kollektivtrafiken här i Kenya är inte direkt jämförbar med kollektivtrafiken hemma i Sverige. Bussarna är gamla minibussar av märket Toyota, med totalt 15 sittplatser. Men som oftast är det runt 20 stycken i bussen, rekordet för oss var idag när man lyckades trycka in hela 22 stycken. Det finns heller inga tidtabeller, utan man ställer sig vid vägen och väntar och förmodligen kommer det en minibuss och plockar upp dig inom en snar framtid.

De sista dagarna har det varit åskväder på eftermiddagarna med strömavbrott som följd. Eftersom vi inte har varit förutseende nog så har vi inte tagit med oss någon ficklampa eller ljus, så när det blir mörkt finns det inte så mycket att göra. Dessutom är det alltid kallt på nätterna.

Dagens plus: Dr Waweru, Samosa

Dagens minus: Maten börjar redan bli enformig, komforten i minibussarna

Här kommer lite bilder från skolans omgivning samt vårt nya boende!

Som vi skrev tidigare så blev vi först inkvarterad i en 6 kvm liten håla utan svängrum men med våningssäng. Vi lyckades som tur var byta rum, så förhoppningsvis så flyttar vi in i vårt nya rum imorgon. Där slipper vi troligen också reggaetakter från klockan 6 till 24.

Vi har även tagit oss en tur till Nyahururu, vilken är den närmaste staden. Där kikade vi in Thompson Fall (ett stort vattenfall, ca 70-80 meter högt), samt fixade lite inköp. Blir nog en tur imorgon också, Jocke är nämligen chipssugen.

Annars så flyter dagarna på här nere. På måndag börjar skolan!

Här kommer lite bilder från skolan och dess närmiljö.